candyemilia.blogg.se

I Fredags trodde jag nästan jag skulle dö. Men jag lever- anyway.

 

 

Hade just kommit till Emilias gata då vi såg en bil stå parkerad en bit bort från oss. Den stog helt stilla, men just som vi skulle passera den börja den tuta på oss, gång på gång. Blev såklart rädda och sprang vidare, slängde en blick bakåt, men bilen följde inte efter. Stannade och snackade utanför min kompis hus. DÅ såg jag hur vägen framför mig lystes upp av bilens blinkande strålkastare medan Celina skrek "BILEN KOMMER!!!". Och det var ingen lögn. Han kom rakt emot oss i full fart, blinkade med lysena och tutade hysteriskt. Cornelia, Ella & Frida sprang in till kompisens gård, men det enda som for genom mitt huvud var "SPRIIIIING!". Jag och Celina sprang fort som tusan rakt fram med Emilia kutande en bit efter oss. Sprang in på gångvägen. Trodde inte bilen skulle köra in där. Hade fel. Han körde in på GÅNGVÄGEN, efter oss. Fortfarande tutande och blinkande. Var så otroligt rädd. Trodde jag skulle dö. Men efter ett tag backade han, och körde iväg.

 

Vi vågade inte vända om. Var rädda att han skulle stå och vänta på oss. Befann oss på skolgården som låg helt öde. Valde att följa gångvägen in i skogen. Kände pulsen i hela kroppen och benen skakade. 3 stycken 12-åringar ensamma i en skog kl 8 en Fredag-kväll efter att just blivit jagade av en bil. Man känner sig inte trygg då. Kom på att min kompis Elsie inte bor så långt ifrån där vi befann oss. Så vi sprang till henne och där börja jag gråta så jag skaka. Dom var så himla gulliga och snälla. Vi fick berätta vad som hade hänt och dom lugnade oss, tröstade osv. Ella ringde mig och berättade var dom var, frågade vart vi var och så. Elsie och hennes pappa följde oss för att möta upp tjejerna och sen hem till Emilia igen. Blev så himla glad då jag såg dom. Ni betyder så himla mycket för mig ♥

 

Hos Emilia snackade vi igenom det som hänt. Alla var så himla rädda. Jag skakade hela kvällen, och skakar när jag skriver det här. Var så hemskt att titta bak och se bilen några meter bakom mig, med blinkande blinkers och höra den tuta. Höra alla skrika. Försöker låta  bli och tänka på vad som faktiskt hade kunnat hända om vi hade stannat kvar.

 

Känslan är obeskrivlig och jag mådde så himla dåligt efteråt. Inga ord räcker till. Alla var vi otroligt rädda för det var så himla läskigt. Är så glada att alla kom hem med livet i behåll ♥

 

Tack tjejer för att ni finns. Å tack alla som hjälpte oss den kvällen. Var så hemskt. Precis som i filmer. Tack också till er bloggläsare som faktiskt bryr er.

 

Men skäms så mycket du kan till dig/ er som gjorde detta. Även om ni inte ville oss något illa, kanske bara "Busa" eller så, så var det inte roligt på något sätt. Väx upp och skaffa ett liv. Sjukt dålig stil. Hoppas ni är nöjda nu och inte gör om det @@@

 

 

Skriven by Matilda www.Pussmulen.blogg.se